Fuji - Makalösa berg
Japan har oändligt med sevärdheter och saker att imponera med. Landet är inte bara känt för sushi, sina dyrka prislappar och helt galna tunnelbanestationer. Här finns även världens 35de högsta topp och denna fristående vulcan är även med på UNESCOS världsarvslista. Denna ovanligt symmetriska bergstopp heter Mt.fuji och 2017 snörade jag om mina slita joggingskor valde att bestiga japans stolthet.
Även fast vi redan hade skådat de sagolika berget från mils avstånd så var det ändå en overklig känsla när vi steg av bussen på Fuji Subaru line 5th station. Vi förstod direkt varför Mt.fuji kallas "the peerless mountain". Här överraskades vi utav vackra hus gjorda utav trä, det kändes direkt som vi hade hamnat i Japans motsvarighet till Alperna. Inne i dessa byggnader sprang turister med vandringskläder, vandringsstavar och övrig utrustning i trängsel för att shoppa de billigaste och bästa fuji-souvenirerna.
Det var på klockan 19.00 som starten skulle bära av upp för Yoshida trail. För att ta sig till toppen måste man vandra upp för en zigzag formad vandringsled, vilket gör själva vandringen enkelt. Men tillsammans med den tunna luften och den konstanta stigningen så fick vi 8 timmar utav fysisk påfrestning. När vi hade passerat mitten så kom ca 2 timmar utav rejäl vind. Här hade vi vandringsleden till fördel eftersom den gav vindskydd åt ena hållet. Så i 2 timmar varvade vi vindstilla med hård blåst. Jag tror generellt att det var en okej temperatur under hela vägen upp till toppen, ungefär 15 grader. De som gjorde det kyligt var de rivande kalla vindarna.
Under färden upp träffade vi många trötta men trots allt glada vandrare. Det gav en härlig stämning när alla av oss gick med samma mål, vi alla skulle upp på toppen. När kämpar glöden sinnade så fanns det alltid någon där som fyllde på energiförrådet i form av uppmuntrande ord som "almost there" och "it´s not far". Sanningen är oftast att det är en förbaskat bra bit kvar vid dessa tillfällen. På vägen passerade vi även hyddor där vandrare dessutom kunde övernatta om man inte ville vandra allt på en gång. Trots dygnets sena timmar välkomnades vi alltid av vänliga leenden varje gång vi passerade.
I mörker, med pannlampa och vinden svepandes omkring oss så kunde vi tillslut skymta ett lysande sken genom nattens dimma på toppen av berget. Vi anade att det skulle vara en upplyst seger-skylt med höjdmetrarna större än Fujis namn och glada turister med kameror som ville fånga detta minnesvärda ögonblick på film, men gud så fel vi hade. Väl på toppen förstod vi vad de mystiska lysande skenet var, de första vi såg vid ankomst var en godisautomat. Japan i sitt esse! Några meter till så fanns det små restauranger som sålde nudlar under tiden vi väntade in soluppgången. Hur har man lyckats dragit upp el till 3776möh?
Vi fick vänta i ungefär en timme innan dagens första solstrålar visade sig i horisonten. Kameror och glada vandrare täckte upp varenda ledig plats kring den bästa utsiktsplatsens. Vi valde att börja gå nedför för att slippa folksamlingen och ta våra givna segerbilder några meter på vägen ner istället, bort från alla människor. Tillslut fick vi vår belöning, wow vilken soluppgång! Av alla bergstoppar jag har skådat soluppgången ifrån, så finns det inget som slog denna morgon. Makalöst!
Det finns många anledningar varför jag skulle rekommendera att besöka och bestiga mt.Fuji. Vandringen i sig var lagom enkel, dock lite för lite utmaning för min smak. Men varför Fujisan får 10/10 utav mig är för all dess skönhet, från topp till tå. Denna naturupplevelse är så mycket mer än en vandring. Allt ifrån en oas för naturälskare till en inspirationskälla för artister och poeter, nu och dessutom långt tillbaka genom tiderna. Jag tror att mt.Fuji har något att erbjuda de flesta människor och det finns nog inte ett enda skäl till att inte besöka Japans stolthet - mt.Fuji.
