HELL WEEK

"Ni ska paddla, vandra och cykla. Ni kommer behöva cykla långt". 
Mycket mer än så fick vi inte veta innan vi 14 deltagare stod i regnet med våra cyklar utanför Stockholm tidigt denna onsdagsmorgon. Vädergudarna var inte de minsta på våran sida då dagen lovade blött härligt regnoväder från morgon till kväll. Då menar jag den typen av regn som gör att villorna får översvämningar i källarvåningarna. Den typen! 

Där stod vi redo för att ge oss av mot ett 4 dagars tufft "Hellweek" alá Adventure academy. Vi alla var nog så redo man kunde vara för de okända, för vad var vi egentligen redo för?

Dag 1: Efter att ha lämnat av mat och mobiltelefon, fanns det bara en sak som låg framför oss.
- Cykling cykling och åter cykling.
Tänk att man kan frysa så mycket att benen glömmer av att den precis har cyklat 11,5 mil. Kroppen är otrolig hur den kan bestämma sig för att fokusera på det mest nödvändiga. För mig och min kropp så var det mest kritiska kylan. Sista 2 milen var en kamp, kroppen ville gå in på standby och jag fick kämpa för att hålla ögonen öppna. Flera gånger tänkte jag för mig själv "och detta har jag till och med betalat för". Utan mat, utsatt för kyla lyckades jag och gänget ta oss till slutdestination där vi fick byta om från cykel till vandring. 

Dag 2: De konstanta regnet gjorde mig galen. Att alla mina strumpor var blöta och att jag fick klara mig dessa och en fuktig tjocktröja, det var hur dagen började. Dagens instruktioner löd: Vandring, mer viste vi inte. Dock tycker jag det var en befrielse att få vandra efter gårdagen. Ville inte tala högt om hur mycket jag njöt av att få vandra mig varm. 
Efter dryga 2 mil på grus och asfalt (tack och lov att vi slapp gå genom blöt skog!!) så var det nya instruktioner. Kajak till lägerplatsen. Oklart hur länge vi paddla, låt oss säga 2 timmar. De var under dessa timmar jag fick ett starkt växande hat för att paddla kajak, mer om detta senare. 

Dag 3: Mot eftermiddagen fick vi de vi alla hade längtat efter: SOLSKEN! 
Vi började med att paddla kajak. Paddla till en punkt, få nya instruktioner, paddla vidare, nya instruktioner. Ja ni förstår kanske hur dagen såg ut. Tills våra kära instruktörer ville se att vi, var och en kunde rädda oss själva ur en kajak som har vält upp och ner. Jag hade absolut inte haft något emot att tippa över med en kajak om kroppen var i bättre skick. Men den tidigare kylan hade satt sina spår och de sista jag ville var att bada i kallt vattnet. Dock gick de alldeles lysande och efter doppet och räddningen utav kajak, kändes det som att kroppen hade fått sig ett adrenalinpåslag utan dess like. Ungefär som 10 koppar espresso. 

Mot kvällen fick vi instruktioner om att lämna bort tält. Natten skulle bli under bar himmel. Skulle detta vara ett straff? Själv tycker jag det var magiskt att ligga på en klippa och kolla upp mot himmelen som äntligen hade visat oss dess blåa härliga färg. För nu sken solen och vi kunde avnjuta dagarnas första måltid i solnedgången. 3 fiskar, 1 morot, 3 potatisar delat på 14 personer. Det var fantastiskt. 

Dag 4: Uppstigning 04.00. Åter igen, skulle detta också ses som ett straff? Att tvingas paddla kajak i soluppgången? Knappast, som jag njöt av att få guppa runt i vågorna alldeles för tidigt på morgonen. 

I början av dagen hade jag haft problem med paddlingen. Jag var den enda som inte hade paddlat kajak förut och fick kämpa med att hänga på resten av gruppen. Nacken gjorde ont, jag paddlade utan teknik, flertal gånger med paddeln upp och ner. Allt kändes långsamt och trögt. Jag hatade att paddla! Jag ville ur, jag ville hellre cykla flera mil igen eller vandra med mina blöta strumpor. Vad som helst förutom att sitta fast i en obekväm kajak!

"Ni måste paddla snabbare annars kommer ni få vandra hela natten". Där slog energin till som en blixt. Från tomma intet bestämde hjärnan sig för att styra kroppen och armarna paddlade på som aldrig förr.
- Jag ville vandra hela natten, solen sken ju! Vad finns det att klaga över. Efter alla regniga dagar, hemska paddeltag och ja, blöta strumpor. En natt med vandring är exakt vad jag hade längtat efter. 

Under sista 2 timmarna var jag i mitt esse, jag paddlade och var stark. Säkert sämst teknik, men jag kom fram, snabbt och energin flödade. Så fort vi parkerade kajakerna och fick beskedet att vi inte måste paddla mer kajak jublade jag inombords. Jublet var energikickar!

Efter att ha packat om väskorna, fördelat vikt och fyllt på vattenflaskorna så begav vi oss iväg. Så långt kom vi inte. Inte längre än ca 50 meter. 

Avslutningen:
"NYA INSTRUKTIONE". Alla ledare stod på en trappa till ett scouthus och vi deltagare stod med välfyllda väskor och åtdragna kängor framför. 
"Detta är målgången, grattis". Jubel, glädje, någon tår sågs komma och vi var i mål. Själv stod jag med energi redo för vandring och undrade om detta bara var ett sätt att lura oss, jag väntade några sekunder ifall vi skulle få höra "äsch vi skämta bara, fortsätt gå". Dem sa aldrig det utan detta var slutet. 

Kvällen avslutades med pizza, öl och till och med varmt färskt bryggkaffe! 

Sammanfattning:
Inte trodde jag när jag stod i Stockholm i regnet att detta skulle bli en upplevelse för livet. Jag fick ut så mycket under dessa dagar. Den otroliga vänskap som byggs när en gemensam kämpaglöd sprids genom hela gruppen från dag 1. Jag är tacksam för min egen insats, och kan med handen på hjärtat säga att jag inte hade kunnat prestera bättre.  Jag är stolt över varenda en av oss som krigade på under dessa dagar. Att jag har fått chansen att se människor ge allt och lite till, orka och stå ut. Vilken inspiration det finns i en blandad grupp människor!

Att inte äta mat på 4 dagar. 
Sjukt nog att säga att detta var mitt favorit experiment. Så fort vi fick veta att vi inte skulle få mat på 4 dagar accepterade min kropp det från första början. Givetvis var energin låg och kroppen fungerade inte som den normalt sätt skulle. Men begäret efter mat fanns aldrig, inte så som jag föreställde mig det. Jag trodde jag skulle dagdrömma om ballerina kakor och tacos, men icke! Dock kom ett litet litet sug för salta jordnötter till och från. But thats it. 

Tack Adventure academy för bokstavlingen en hell of a week!!