Mongoliet till Sverige - Del 1 : Mongoliet
Detta kommer bli det svåraste jag någonsin ger mig in i. Att skriva om en resa som för alltid kommer ha sina spår i hjärtat. Hur sammanfattar man över 16500km på ett målande sätt så ni förstår vilken fantastisk upplevelse jag har varit med om? Vet inte, men jag ska göra mitt bästa jag ska försöka få er att få följa med på ett äventyr.
Idéer till verklighet
Allt började i Afrika på en Rosabussarna resa. Jag började hänga lite med en snubbe från Linköping. Han nämnde hur coolt det hade varit att köra hem en motorcykel från Mongoliet. Jag tvekade fram tills jag kom hem från Afrika och den enformiga vardagen kom ifatt. Nu var det jag som tjatade till mig hans sällskap och planerna om en lång motorcykelresa tog fart. Att vi befann oss flera mil ifrån varandra och planerade allt via meddelande och telefonsamtal, det gick faktiskt det också!
Vi började i Ulaanbator och köpte oss två motorcykel, märket Malchin en mongolisk variant. Detta låter väl enkelt? Men att registrera och köpa motorcyklar var en 3 dagars procedur. Vilket jag kan tycka nu i efterhand löste sig väldigt smidigt ändå. Väldigt mycket tack vare två mongoliska damer som dels agerade tolk samt hjälpte oss genom registrerings processen.
När vi lämnade Ulanbaator så begav vi oss i grova drag sönder ner mot Gobi öknen. Att köra med packning, nya hojar och alldeles för mycket off road. Mer off road än jag kunde ana, det var svårt! Kommer aldrig glömma den första gången vi körde ut på steppen. Innan resan nämnde Andreas att: "Mongoliet är the land without fences". Detta stämmer alldeles utmärkt! Första gången vi lämnade trygga asfaltsvägen och begav oss rakt ut på steppmark i solnedgång, den känslan är obeskrivlig. Här kom det som vi hade väntat så länge på: ultimata frihetskänslan!
"motivationen är din största hjälp".
Det var roligt att köra från dag 1 men utmanade. En historia som har varit för mig, det mest utmanade på alla dessa kilometer var när vi drabbades av plötsligt snöoväder.
Vi hade vaknat upp i vårat tält i Khorgo-terkiin i Tsagaan nuur national park. Andreas hade ett fästingbett sedan två veckor innan som hade blivit infekterat och svullet så vi tänkte att nu skulle vi snabba på till Mörön som är en större stad. Vi började åka över grässlätterna i full fart tills marken gick från grön till lerig och vit. Vi fick oss ett snöoväder över oss! Här och nu var vi långt bort från en större stad och det var bara fortsätta framåt som gällde. Kunde det bli värre? Jajamen!
Jag gör en dum missbedömning utav vägen och flyger över styret, faller och stukar min fot. Detta var dag nummer 2 sedan vi lämnade Tsaggan nuur. Denna natt i snön campade vi i en skog bredvid vägen. Vi kunde inte fortsätta köra då snön inte sluta falla. Vi var snöblinda.
Morgonen, tredje dagen i snö. Fästingbett och stukad fot. Att hålla humöret på topp började kännas svårt för min del. Vi ruskade av tältet från nattens snöflingor och packade ner tältet och gjorde oss redo för att åka sista 8 milen till Mörön. 8 mil låter inte så farligt om det inte hade varit ett bergspass att passera innan dess vi skulle nå den stora storstan. En stad som skulle innebära en varm dusch, värme, skön säng och gissa om jag längtade efter att öppna en flaska bubbel i just detta krävande läge!
Motivationen är din största hjälp. Att tänka på de stakars fötter och händerna som hade förlorat känseln skulle inte göra någon nytta då vi färdades fram i minus grader. Nu var det bara att lägga all fokus på bubbel och varmvatten. Och när jag inte hade kraften till att tänka positivt och framåt, då var det en lättnad att ha någon med sig som kunde göra det åt än, alltså Andreas.
Till slut. Tre dagar senare kommer vi fram, sent på eftermiddagen. Det hade tagit oss en hel dag att köra. Vi hittade ett hotell, som jag i vanligt fall skulle anse var i väldigt dåligt skick men här och nu var detta ett rent lyxhotell och duschen var en spa behandling. Vi torkade tältet hängandes på en toalett dörr, gasköket tvättade vi rent i handfatet och kläderna lämnades raka vägen in på tvätt. Sist men inte minst, utmattade men med sista krafterna för dagen gick åt till att öppna den välförtjänta mongoliska flaskan cava!
Förbereder lite varma nudlar på en Mongoliska highway. Mannen i bakgrunden var ute och körde med sin hund, som han hade knutit fast bakpå. Only in Mongolia!
En sammanfattning
Total reslängd: 4046,6km
Antal dagar: 28 dagar. (6 nätter på hotell/guest houses och 22 nätter i tält).
Motorcykel: Malchin 250cc (betyder normad på mongoliska).
Mongoliet bjöd oss verkligen på utmaningar men även så mycket äventyr. Det var snö, sand, vind, blåst och motorcykelproblem i massor. Speciellt i början av resan då vi hade problem med kedjan tills vi bytte i Almaty i Kazakstan. Men i slutet av resan började man inse vilket äventyr man faktiskt har gett sig in på.
Mongoliet har verkligen blivit ett nytt favorit land. Till största anledningen av att befolkningen är världens finaste människor! Var vi än har kommit har vi välkomnas av öppna armar som har tagit emot oss, hjälpt oss längst vägen och det är många situationer där vi skulle ha stora problem utan dess människors hjälp. Svårt att säga tack till ett helt land, men gick det skulle jag absolut vilja det!
Att befinna sig i ett land som bara har två stora städer, några få medelstora städer och många byar betyder mer natur. Mongoliet är ett stort land fyllt av vacker och varierande natur. Sand i Gobi öknen, klippor i Baga gazriin och sagolik skog i norr. I natur väg finns det allt och lite till. Ett perfekt land för att få köra off road över steppmark.
Skulle rekommendera varenda människa i hela världens att besöka Mongoliets gästfrihet. Den värmen och kärleken man hittar här är något vi svenskar skulle behöva lära oss av.