Mongoliet till Sverige - Del 2 : Kazakstan
Vi tog oss en snabbvistelse i Ryssland som denna gång var en förbi passage in i Kazakstan.
En spännande händelse som hände innan vi kunde passerade gränsen in till Kazakstan var att vi åkte in i fel border. Detta resulterade till att vi fick den ryska militären på oss. Vi fick sitta i ett rum i 10 timmar och skriva våra signaturer på ett X antal papper på ryska som tyder på att vi har varit inne i en otillåten militär-zon och slutligen böta 90 svenska kronor. Så mitt tips är att kolla upp var det är okej att passera så ni inte behöver spendera en hel dag i en soffa kollandes på sagan om ringen och vänta in att bli tillbaka körda till motorcyklarna. Such, Ryssland...
En sak jag har att säga om Kazakstan är att det finns ingenting som heter "bra väg". Till och med imponerade Mongoliet mer med sina grässlätter än dessa grusiga vägar med stora hål precis överallt. Visst fanns det asfaltsväg, men när det väl var en dålig grusväg så var det en extremt dålig grusväg!
Dock kan jag ibland tycka att en dålig grusväg är mer spännande än en rak asfaltsväg.
Almaty
Äntligen efter många mil hittade vi ett ställe där vi kunde lämna våra stackars motorcyklar på service. Båda motorcyklarna fick nya kedjor, olja och en rejäl tvätt. Andreas ram fick sig en svettsning också, den hade fått sig rejäl överbelastning under den skumpiga tiden i Mongoliet. Freerider är ett garaget i Almaty som erbjuder hojåkare att lämna cyklarna på service samtidigt som man kunde bo en våning över. Här träffade vi många spännande människor som lika som oss, reste med motorcykel. Dock upptäckte vi i Ukraina att dem hade slarvat med servicen, mer om det kommer i del: Ukraina..
En annan sysselsättning under dagarna i Almaty var att ordna en ny registreringsplåt till Andreas då hans ramlade av någonstans på resan. Att lösa det problemet i Kazakstan går till på följande sätt.
- Hitta en man som knackar skyltar hemma på gården. Vi fick ett telefon nummer av en kille på Freeride.
Betala en liten peng under tiden du blir serverad mat av hans fru.
- Någon timme senare, klart!
Om detta är lagligt eller ej kan jag inte svara på. Men problemet blev löst.
Aral sjön
Att en sjö 17 160 kvadratkilometer kunde gå från att vara jordens 4dje största insjö till att idag bara vara en enda stor sandöknen är svårt att förstå. Ännu svårare att förstå om du passerar sjön under tre dagar rakt över från Ayteke bi till Beyenu. Dessa tre dagar bestod av endast tre saker: sand, sand och stekande sol. Nästan som en film: att varenda sekund känna någon helt sjuk längtan efter vatten, en törst som är svår att beskriva.
Två anledningar varför vi valde att passera Aralsjön istället för att ta asfaltsvägen runt var dels för att den vägen runt var 1500km, den vägen vi tog var dryga 600km. Andra anledningen är för att asfalt är så tråkigt att köra på! Att vi passera ett antal kameler, rostade skepp på havsbotten och en mark full av snäckskal var bara en bonus.
Vi passerade två små byar på en ren uppskattning innehålla 50 glada invånare. Ena byn hade en bensin tank och båda byarna någon from av kiosk. Äppeljuicen i den sista byn den sista dagen har aldrig smakat bättre!
Efter Beyneu åkte vi vidare till Atyrau.
Den stora och sista staden innan man masserade gränsen in till Ryssland. Här tog vi in på hotell, tvätta kläder och försökte med någon form av midsommarfirande på en fin restaurang istället för mat från vårat gaskök.
En lokal kille från en MC klubb hade sätt våran bild vi la upp på Instagram och hade fått tag på oss för en träff. Vi mötte upp han och han bjöd med oss till klubben. När jag tänker på en asiatisk MC klubb så tänker jag mig mc grabbar med lädervästar och custom hojar och det var exakt vad det bjöds på när vi med fortfarande sandiga kläder hälsade på klubben. Inte lika glamourösa...
En rysk man som var riktigt erfaren mc förare frågade mig var vi kom ifrån med tanke på våra sandiga kläder. Jag svarade Aral sjön. Hans svar var "I would not recommend anyone to drive a cross the aral sea, its dangeraus!"...
"don´t let Dreams to be Dreams"
Sammanfattning
Det är ett litet hopp i historien då vi åkte till Kirgiztan innan vi bland annat passerade Aralsjön och Atyrau.
I Mongoliet bråkade vi med kyla och snö nu fick vi ett annat slag i ansiktet: sand och värme. Överflöd av värme! Det är mycket skrivande om kämpiga upplevelser som vi fick stå ut med under vägen. Men resan skulle inte vara lika händelserik om allt bara hade fungerat bra. Att vi passerade Aral sjön, det är något jag kommer skryta om hela mitt liv. Vilket äventyr det var! Jag är så himla glad att min medpassagerare inte lämnade mig i öknen, för det var mycket skrik i frustration när motorcykeln föll för 100 gången i sanden. Sand är mjukt men det kan ändå göra ont...
Skulle inte slå ett stort slag för att det var en fantastisk naturupplevelse. Visst är det ballt att se öken, sand och kameler, men i lagom dos. Dock var bergen mot Kirgiztan väldigt häftiga.