Mongoliet till Sverige - del 4 : Ryssland

Nu börjar det kännas i varenda fjäril i magen att vi börjar närma oss något som liknar den svenska typen av samhälle mer och mer. Dock skulle jag påstå att svenskar är något bättre på att visa ödmjukhet, speciellt när det kommer till ryska poliser. 

Vi börjar med att rulla in i Astrakhan. Här hade vi ett viktigt uppdrag att lösa, mitt visir på hjälmen. Andreas hade likt ett domino råkat välta ner sin hoj och sedan min, vilket i sin tur resulterade till att min hjälm som hängde på spegeln ramla i backen och gick sönder. Sånt som händer. Men att köra genom öknen utan visir: det var sandigt! Tacka vare inbyggda solglasögon. 

Till min lycka hittade vi en MC shop, Handmotoast. Dem som sålde HJC hjälmar, vilken lycka! Dock är jag en sån som hatar att köpa nya prylar. Så istället för 200kr hittade jag en kille med lika dant fäste på sin hjälm som erbjöd sig att skruva loss sin och ge till mig. Vilken hjälte! Kort där efter så visade det sig att en av grabbarna som jobba där hade sin födelsedag. Utan att kunna kommunicera på engelska så blev vi inbjuda till tårta. Nästa kille där ville visa oss till en strand där vi kunde campa för natten. Så vi följde efter han till stranden vilket var ett guldkorn till ställe! Detta är varför jag älskar att resa! Överskott utav givmildhet. 

Bilden visar stranden där vi ställde upp tältet för kvällen. Andreas är redo med kudden frampå tanken, undrar faktiskt vad anledningen är till att han körde med den där...

Men vi hade faktiskt ett uppdrag med Ryssland. Något jag har haft på min bucket list alldeles för många år nu och det var dags att faktiskt förverkliga en väldigt stor dröm. Ännu mer passande att göra det med min resevän som också är en wannabe Bear Grylls om ni frågar mig. Målet låg 5642 meter över havet och heter Elbus! 

Jag tänkte försöka hålla detta i ren motorcykel anda. Så vill ni läsa mer om Elbrus så håll utkik så ska jag länka det i kategorin Inspiration i framtiden.

Krim halvön

Detta gör mig så ledsen! Innan resan sa folk till mig att "var försiktig, att resa genom dessa länder är farligt". Då vill jag tala om för varenda av er få som läser detta att jag har varit mer rädd en sen kväll i Stockholm än vad jag någonsin var på resan. För dessa länder kändes säkra och endast fyllda med kärlek och respekt. Var jag vill komma till är den där elaka stämpeln Cirmea har fått, Krim halvön. 2014 när Ryssland tog över Krim med våld så har det legat ett kyligt täcke över halvön och sedan dess har man kunna läsa ett och annat om oroligheter som har hänt där. Söker man på google så avråder vissa källor helt ett besök, andra anser att det är "no difficulties". Vi valde att strunta i media och valde att gå på magkänsla vilket tog oss genom vackra säkra vägar. Inga konstigheter alls! 

Vi åkte dit och njöt av den soliga ryska Rivieran. Dock mötte vi problem. Första problemet var att våra bankkort inte fungerade vilket visade sig att endast ryska kort fungerar där. Nästa problem, som dock gick att lösa var att booking.com inte tillät oss att göra bokningar, om vi inte fyllde i att vi reste i arbete. Tredje och avgörande problemet var att vi inte kunde passera bordern in till Ukraina, vilket var våran plan. Att ta sig ur Ryssland var inga problem. Problemet återstod sedan till Ukraina att passera gränsen från Ryssland skulle även göra oss till bovar om vi skulle försöka. Vi fick ett tips på en restaurang angående detta och fick byta rutt helt! Väldigt typiskt...

Ibland är jag nästan lite för duktig på att försköna våra campingplatser. Det är inte alltid vackra stränder och magiska berg. Ibland vaknade vi även upp till en lerig väg och ett mygg invaderat busksnår.

Sammanfattning:

Jag måste säga att jag har haft svårt att anpassa mig till den ryska kulturen. Det där med deras sätt att behandla kvinnor i andra hand. Säger inte att detta är rätt eller fel, bara min uppfattning. Aldrig! hände det att en man skakade hand med mig, bara Andreas. Blev vi stannad av en polis så skulle jag stanna vid motorcyklarna och Andreas gå iväg med polismannen själv. Det var knappt så att jag fick öppna min egna dörr. Att komma från ett land där kvinnor utan tvekan kan ta för sig av en chefsroll eller utan konstigheter jobba inom tillexempel mansdominerande hantverksyrken, jag hade verkligen svårt att bli placerad som ett andrahandsvärde. Detta skulle jag säga endast är en kulturkrock, inget ont bara ett missförstånd mellan två länder. 

Ryssland är ett stort land så det är svårt att uttala sig om vad man tycker på så kort tid. Men jag är verkligen glad över att vi åkte förbi Elbrus och vågade oss in i Krim. Sedan att vi blev tvungna att sitta ett par dagar på en rak och väldigt enformig motorväg med våra 250cc moppar som snittade en bra 90km/h. Det är bara till oss själva att skylla att vi inte läste på att man inte kan passera den bordern. 

Under nästa del, del Ukraina. Där ska ni få läsa om resans första motorfel!